Brist på plan för historisk utbyggnad av svenska fängelser

Antalet intagna i svenska häkten och anstalter ökar i en takt som saknar motstycke i modern tid. Prognoser visar att det krävs en expansion motsvarande fem nya Kumlaanstalter per år för att möta behovet. Trots den akuta situationen och regeringens ambitioner om skärpta straff saknas en långsiktig och sammanhållen plan för hur denna omfattande utbyggnad ska genomföras praktiskt. Den rådande platsbristen medför stora risker för både säkerheten och kriminalvårdens grundläggande uppdrag. När beläggningsgraden ökar tvingas myndigheten till nödlösningar som dubbelbeläggning och användning av provisoriska lokaler, vilket försvårar det återfallsförebyggande arbetet. Utan tillräckliga resurser och personal riskerar anstalterna att förvandlas till förvaringsplatser snarare än miljöer för rehabilitering. Utmaningen handlar inte bara om ekonomi och fysiska byggnader utan även om kompetensförsörjning. Att rekrytera och utbilda tusentals nya kriminalvårdare på kort tid är en logistisk utmaning som kräver politisk styrning och tydliga prioriteringar. Det finns en växande oro för att tempot i lagstiftningsprocessen, där fler brott leder till längre fängelsestraff, inte matchar myndigheternas förmåga att skala upp verksamheten. För att hantera krisen krävs ett helhetsgrepp där staten ser över hela kedjan från domstol till frigivning. Debatten fokuserar ofta på straffskalor, men utan en fungerande infrastruktur för verkställighet riskerar rättskedjan att brista. En nationell plan för anstaltsexpansionen efterlyses nu för att säkerställa att expansionen sker under ordnade former och med bibehållen säkerhet.