Karensavdraget behöver både bevaras och reformeras för en rättvis arbetsmarknad

Debatten om karensavdraget har länge varit polariserad mellan de som vill avskaffa det helt och de som vill behålla det för att motverka överutnyttjande av sjukförsäkringen. Allan Hadrous, vd för FlexCare Sweden, argumenterar nu för en medelväg där systemet reformeras snarare än att bara väljas bort eller behållas i nuvarande form. Utgångspunkten är att arbetsmarknaden ser olika ut för olika yrkesgrupper. För yrken där hemarbete är möjligt fungerar karensavdraget ofta i praktiken som en sporre att arbeta trots lättare sjukdomssymtom. Inom kontaktyrken, såsom vård och skola, skapar det däremot en ekonomisk press som kan tvinga anställda att gå till jobbet och riskera att smitta andra. Detta pekar på ett behov av en differentierad lagstiftning som tar hänsyn till arbetets karaktär. Förslaget innebär att karensavdraget bör finnas kvar för att säkra arbetslinjen, men att det bör slopas eller subventioneras för specifika yrkeskategorier där närvaro på plats är ett krav. En sådan reform skulle kunna minska sjuknärvaron inom kritiska samhällsfunktioner utan att belasta statsbudgeten eller företagens ekonomi orimligt mycket genom ett generellt slopande. Genom att nyansera lagstiftningen kring sjuklönelagen kan politiker adressera den orättvisa som upplevs mellan tjänstemän och arbetare. Frågan handlar i förlängningen om hur socialförsäkringssystemet ska anpassas till en modern arbetsmarknad där förutsättningarna för arbete vid sjukdom skiljer sig markant åt.