Det politiska samtalet har blivit allt hårdare och debatten om vem som bär ansvaret fördjupas. Både höger och vänster behöver rannsaka sitt eget bidrag till den förgrovade tonen.
Det politiska samtalet i Sverige präglas av en alltmer aggressiv ton, vilket nyligen lyftes fram av Vänsterpartiets tidigare ledare Jonas Sjöstedt. Debatten om samtalsklimatet har tagit fart efter avslöjanden om anonyma konton kopplade till politiska partier, men frågan om vem som bär skulden för polariseringen förblir en het potatis mellan blocken.
Kritiker menar att ansvaret för den hårda tonen inte ensidigt kan läggas på högersidan. Även om anonyma påverkanskampanjer utgör ett demokratiskt problem, pekar röster inom högern på att vänstersidan under lång tid har använt sig av stigmatiserande epitet mot sina motståndare. Att stämpla meningsmotståndare som moraliskt underlägsna har enligt detta perspektiv bidragit till att skada det offentliga samtalet.
För att bryta den negativa trenden krävs en självkritisk genomgång inom samtliga politiska läger. Det räcker inte att peka på motståndarens brister; varje parti och rörelse behöver adressera sina egna bidrag till den förgrovade debatten. Vägen framåt innebär att återgå till sakliga meningsutbyten där politiska skillnader respekteras utan att motparten demoniseras.
Det räcker inte med kosmetiska förändringar för att återställa förtroendet för den politiska debatten. En långsiktig förbättring förutsätter att ledande politiker föregår med gott exempel och avstår från personangrepp, oavsett vilken plattform de kommunicerar på. Genom att ta gemensamt ansvar för tonläget kan partierna bidra till en mer konstruktiv demokratisk dialog.
Upphovsrättsinformation: Innehållet ovan är en oberoende sammanfattning framtagen av Opinera i informationssyfte. Opinera äger inte och gör inte anspråk på det redaktionella material som sammanfattningen baseras på. Alla rättigheter till originalartikeln tillhör den ursprungliga utgivaren (DN). Vid eventuella felaktigheter eller invändningar, kontakta oss.