Krav på politiska lösningar för föräldrar utanför kontorsvärlden

Debatten om svenskarnas arbetsliv och familjepussel har länge dominerats av lösningar anpassade för tjänstemän med möjlighet till flextid och distansarbete. Susanne Nyström lyfter nu behovet av att rikta de politiska åtgärderna mot yrkesgrupper inom vård, skola och omsorg, där arbetet kräver fysisk närvaro. För dessa grupper fungerar inte dagens generella förslag om ökad flexibilitet, vilket skapar en växande klyfta på arbetsmarknaden. För att underlätta för småbarnsföräldrar i välfärdsyrken krävs strukturella förändringar som berör schemaläggning och bemanning. Artikeln pekar på att många inom dessa sektorer pressas av strama scheman som inte medger utrymme för att hämta eller lämna barn vid oväntade händelser. Detta leder till en ohållbar situation för särskilt kvinnor, som fortfarande tar det största ansvaret för det obetalda hemarbetet. Frågan om kortare arbetstid eller mer flexibla villkor har blivit en central politisk stridsfråga, där olika partier föreslår allt från lagstadgad arbetstidsförkortning till subventionerade tjänster. Nyström argumenterar för att politiken måste sluta utgå från kontorsnormen om man på allvar vill förbättra arbetsvillkoren för de som bär upp den offentliga sektorn. Det krävs en politik som tar hänsyn till de yrken där närvaro är en förutsättning för verksamheten.