Krav på politiskt stöd till yrkesverksamma anhörigvårdare

Frågan om anhörigvårdare har seglat upp som en central välfärdspolitisk utmaning. Det ideella arbete som anhöriga utför beräknas spara det offentliga samhället 194 miljarder kronor årligen, men det sker ofta till priset av de anhörigas hälsa och yrkesliv. Många yrkesverksamma tvingas gå ner i arbetstid eller sjukskriva sig för att sköta omsorgen om åldrande föräldrar. Debatten belyser bristen på en fungerande infrastruktur för så kallade yrkesverksamma anhöriga. Medan föräldraförsäkringen är en etablerad del av den svenska modellen, saknas motsvarande flexibla system för omsorg av vuxna anhöriga. Kravet på politiska åtgärder handlar om att skapa bättre förutsättningar för att kombinera förvärvsarbete med anhörigansvar utan att den enskilde drabbas ekonomiskt eller hälsomässigt. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är frågan komplex. Samtidigt som anhörigas insatser avlastar kommunernas äldreomsorg, innebär minskad arbetstid för de anhöriga förlorade skatteintäkter och lägre framtida pensioner. Kritiker menar att dagens system i praktiken bygger på en tyst förväntan om att familjer ska täcka upp för brister i den offentliga välfärden. Framåt efterfrågas politiska reformer som erkänner anhörigvårdens värde. Det kan handla om allt från utökad rätt till ledighet till ekonomisk kompensation och bättre stöd från kommunala instanser. Frågan väntas bli allt viktigare i takt med att befolkningen åldras och trycket på vård och omsorg ökar.