Leif GW Persson kritiserar poliskrav och efterlyser specialisering

Kriminologiprofessorn Leif GW Persson riktar skarp kritik mot de rådande och föreslagna kraven för polisrekrytering i Sverige. Enligt Persson fokuserar systemet för mycket på personlig mognad och integritet, medan avgörande egenskaper som humor och empati ofta glöms bort. Han menar att humor är ett nödvändigt verktyg för att poliser ska kunna behålla lugnet och skapa distans i pressade arbetssituationer. En central del i kritiken handlar om bristen på specialisering vid rekryteringen. Persson förespråkar en modell där kraven anpassas efter det specifika uppdraget, snarare än att alla sökande genomgår samma generella tester. Han framhåller att Sverige går miste om kompetenta utredare eftersom dessa ofta sorteras bort på grund av fysiska krav som är mer relevanta för poliser i yttre tjänst än för skrivbordsarbete. Som ett alternativt exempel lyfter Persson fram den amerikanska federala polisen FBI, där utbildningen är kortare men kräver en akademisk examen som grund. Genom att bredda underlaget och sänka de fysiska trösklarna för civila experter och akademiker skulle svensk polis kunna lösa den rådande personalbristen inom utredningsverksamheten mer effektivt. Kritiken riktas även mot Polisförbundet, som enligt Persson fungerar som en bromskloss i utvecklingen. Han menar att fackets motstånd mot vad de kallar gräddfiler hindrar nödvändiga reformer som skulle kunna professionalisera kåren. Debatten aktualiserar frågan om hur polismyndigheten ska balansera behovet av volym med behovet av spetskompetens i en tid av växande kriminalitet.